Oh Crikey!

Mama, I'm coming home

2009-07-02T13:37:00.003+10:00

Om tre dagar lyfter mitt flyg mot Helsingfors. Da jag sag mina basta vanner packa ihop sina grejer och lamna Sydney kande jag mig sa ledsen att jag spontanombokade mitt flyg. Sa jag kommer att vara hemma i Finaland om bara fyra dagar. Just nu kanns det helt overkligt att tanka pa. Har annu en hel del att gora: slanga bort diverse onodigheter, packa, saga hejda at resterande vanner. Tre dagar gar fortare an man tror. Jag ar anda helt saker pa att jag fattat ratt beslut, just nu vill jag bara hem. Att stanna i Sydney ar for jobbigt, alla platser i stan, alla gator, alla barer paminner mig om en tid som var kanske den basta i mitt liv hittills. En tid som aldrig kommer att komma tillbaka. Darfor kanns det som det basta alternativet att aka hem nu.

I gar gick jag pa bio med nagra kompisar i Darling Harbour. Klockan var nastan 17, jag traskade dit for att mota dem. Solen holl pa att ga ner, himmlen var ljusrosa, luften ljummen. Jag gick langs gator i en storstad som jag lart kanna under de senaste nastan fem manaderna och insag hur lyckligt lottad jag ar. Som fatt bo i den har staden. Som fatt se sa manga nya platser. Som fatt uppleva sa mycket. Som traffat alla de har underbara manniskorna. Kande mig melankolisk, men samtidigt valdigt glad och tacksam.

Har ocksa insett att dom manniskor jag kommit nara har inte kommer att forsvinna bara for att vi bor langt ifran varandra. Sjalvklart kommer ingenting nagonsin att vara som i Sydney. Vi kan inte ringa varandra och bastamma att ses om 15 minuter som har, vi kan inte snacka i telefonen varje dag eller gora spontana grejer tillsammans. Men vill man halla kontakten sa ar det inte alls omojligt. Urenkelt tack vare Facebook och Skype. Har pratat med Adam varje dag sen han akte hem. Om man ens tar sig tiden att prata med varandra en gang i veckan sa glommer man inte bort varandra.

Nar jag kommer hem

2009-06-30T15:26:00.002+10:00

Ska jag hoppa i famnen pa diverse familjemedlemmar, och vanner. Jag ska kopa salmiak och ata upp det pa fem minuter. Lyssna pa tystnaden hemma hos mamma och pappa pa Rotvagen. Ligga i min egen soffa och se pa tv och zappa runt bland kanalerna. Jag ska njuta av Tolo. Aka runt i dom grona skramlande sparvagnarna. Hamta min cykel hos mommo. Dricka fettfri mjolk! (Som jag langtat.) Och vanligt kaffe. Ga in pa Stockmann och spana efter finlandssvenska snobbtanter och sen kanna mig hemma och le. Jag ska titta pa FST5. Ata min mammas underbara mat och spela Singstar med mina syskon. Diskutera obskyra band med min pappa. Prata med mina vanner hur lange som helst. Dricka vin, kanske i en park och bara njuta av mitt liv. Inse hur lyckligt lottad jag ar.

Top 5 ledsammaste dagen i mitt liv

2009-06-29T20:23:00.002+10:00

Nej. Jag ar inte ledsen for att Michael Jackson avlidit. Jag ar oerhort ledsen for att jag nyss sagt hejda at mina tva basta vanner i Sydney. Vanner som varit min familj har. Som gjort allt for mig. Fatt mig att skratta, lanat mig pengar, satt mej pa en taxi da jag druckit for mycket vin. Som jag har rest med, som jag har tillbringat trakiga regniga dagar med, som jag varit borttappad med. Folk som blivit sa nara att dom kanner en nastan for bra. Som borjar nynna samma sanger som jag i samma stund. Som jag pratat med varje dag sedan april. Hur ar det mojligt da man bara kant varandra i nagra manader?

Ankdammen

2009-06-16T18:56:00.004+10:00

Jag gnaller ofta over Ankdammen, hur alla kanner alla, hur allt alltid ska vara sa forbannat mysigt och trevligt. Tycker det ar oerhort jobbigt att masta kindpussa halvbekanta pa Nylle, jaa bara det att man alltid traffar halvbekanta pa Nylle. Fore detta klasskompisar, kompisars kompisar, sa kallade (ja Kalle Anka-uttrycket igen) gamla flammor eller folk man egentligen aldrig snackat med men som man med en alldeles for stark GT i handen (blandad av en overforfriskad bartender sa klart) plotsligt ar basta van med. Plaskplask. Tycker det ar jobbigt att alltid stota pa samma manniskor. Att alla kanner ens foraldrar, ens syskon eller ens vanner. Att man aldrig nagonsin kan vara anonym. Nan har alltid traffat ens mamma, gatt i samma klass som ens ex, ocksa gatt i Larkan, varit pa samma hemmafest som man nangang 2003. Plaskplask. Mina asikter i vanliga fall alltsa.

Men pa tusentals kilometers avstand ser man pa allt med andra ogon. Rakade in pa Andre Wickstroms blogg haromdagen, och hittade klipp fran programmet Lilla Onsdag. Oj gud vad jag fick hemlangtan! Far nastan tarar i ogonen da jag hor finlandssvenska. Sa javla hemtrevligt! Pa riktigt alltsa! Ankdammen, vilken trygghet. Som ett enda stort kalas pa Stromso. Jag langtar tillbaka.

I Sydney ar jag alltid anonym. Pa UTS fester ser man sallan andra bekanta ansikten an dem man sjalv anlant till festen med. Jag inser att jag langtar efter en sits eller en fest pa Nylle. Och efter fem manader av engelska ska det bli skont att prata med folk som vet vad 'roskis', 'huppare' och 'lonkku' ar. Det ar otroligt hur en resa langt bort kan fa en at uppskatta allt som finns dar hemma. Ganska fint egentligen. Plaskplask igen om bara nagra veckor.

2009-06-15T21:01:00.000+10:00

Jag tycker sa oerhort illa om mandagar fast jag onskar att jag gillade dem.

Julmiddag

2009-06-12T17:07:00.002+10:00

Det ar svinkallt i Sydney, som jag tidigare berattat. Det ar ungefar som november hemma, blasigt och javligt. Precis som Helsingfors ligger Sydney vid havet, vilket gor att det alltid blaser, vilket gor att det kanns mycket kallare an vad termometern visar. Om den sager 15+ sa kanns det som under 10. Jag springer omkring med laderjacka och en tjock halsduk, maste till och med skaffa ett par sneakers. Men, sa ar det ocksa vinter har. Och vad gor man pa vintern? Ja, firar jul. Sa i kvall ska vi ha julmiddag. Alla hamtar nanting som de brukar ha pa julbordet och sa sitter vi inne och myser. Jag ska fixa fram rom, eftersom det inte kraver nastan nan tillagning alls.
Sa att, god jul pa er alla!

Lange leve Facebook

2009-06-11T17:20:00.005+10:00

I lordags hade vi avskedsfest. Alekz holl tal for alla som var pa plats, alltsa mellan 30 och 40 utbyteselever. Folk fran en mangd olika lander; Mexiko, USA, Danmark, Sverige, Osterrike, Frankrike, Italien, Grekland, Canada, Spanien..minst.
Och hur har vi alla lyckats traffa varandra?
Jaa, inte var det tack vare universitetet. Utan tack vare en liten nymodighet som kallas Facebook.

Innan terminen borjade kom nagon pa den ypperliga iden att starta en grupp for UTS-utbyteslever pa FB. Hur vi alla hittade den vet jag inte, men pa nat satt hade gruppen nastan 100 medlemmar da folk borjade anlanda till Sydney. Jag satt pa Soc&Kom och pratade om Sydney, hade plotsligt 20 friend request fran folk jag aldrig traffat. Och, tack vare den har gruppen hade jag en handfull telefonnummer jag kunde ringa da jag med blodande hals landade Down Under. Redan forsta dagen blev jag bjuden pa fest. Da jag hamnade pa sjukhus, tva dagar senare, fick jag hjalp med allt och till och med bekymrat besok pa sjukhuset. Sen rullade det pa. Det fanns alltid nan som bjod med en ut, eller nan man kunde fraga om man behovde tips, eller om man undrade vad som var pa gang under veckoslutet.

Jag har inte traffat alla hundra som ar medlemmar i gruppen, kanske inte ens halften. Skulle saga att det ar kanske 40 stycken man ser da och da. Men alla mina basta vanner har hor till gruppen. Under lordagen pratade om vilken tur vi hade som hittat varandra. Vad skulle jag ha gjort utan dom? Skulle knappast ha nagra vanner alls. Sen funderar jag ibland pa hur det kom sig att jag blev kompis med just dem jag ar kompis med. Tror det till stor del handlar om slumpen. Men oberoende ar jag valdigt glad att det blev just sahar.

Lordagar

2009-06-10T17:28:00.002+10:00

Vet inte hur jag kom att tanka pa det har. Men alldeles plotsligt borjade jag sakna lordagar. Inte partypartylordagar som de oftast ar nu, utan lordagarna som de var nar jag var yngre. Lugna, rofyllda. Jag vaknade 10 eller 11. At rostat brod med marmelad och ost, drack te, knappast kaffe da annu. Sag kanske pa tv, laste tidningen. At losgodis. Kande inga krav. Kanske akte jag pa shoppingtur med mamma, sjalvklar hojdpunkt i sa fall. Mamma lagade mat, i basta fall kottbullar eller spagetti. Gott i vilket fall som helst. Pa kvallen tittade vi pa tv, ofta hela familjen. 'Robinson', '24 Karat', 'Det kommer mera'. Tontig svensk underhallning.

Tror jag ska forsoka fa till flera sana lordagar i framtiden. Tillbringa dem med familjen, fri fran forplikelser och fri fran krapulans. Tror man uppskattar sitt liv mera da man levt langt i fran det en tid. Man far distans och inser vad som ar viktigt. Viktigt: familj, vanner, lugna lordagsmornar, egen tid. Inte sa dar jattekomplicerat egentligen.

En annan sak jag kommer att uppskatta myriader mera an innan jag akte: min pyttelilla lagenhet. 22 kvadratmeter och ett kok pa cirka en halv, men den ar min egen! Ingen frammande ol i kylen, en tv som alltid ar ledig, en dusch dar det inte finns andra manniskors har. En trygghet helt enkelt. Kommer att vara sa oerhort glad over att vara tillbaka i vackra Tolo igen.

Jag kommer att sakna...

2009-06-10T14:27:00.003+10:00

I Australien har jag saknat saker hemifran; salmiak, vanligt kaffe, sparvagnar, ragbrod, finlandssvenska, den soldrankta domkyrkan i Helsingfors. Till exempel. Och helt sakert kommer jag att sakna diverse grejer fran Sydney ocksa.

Skyskraporna. Kommer att sakna de hoga byggnaderna som far mig att kanna mig liten, och ibland far mig att kanna mig som om jag levde i en film. Speciellt kommer jag att sakna hur de ser ut om natten.
Tim Tams. Helt legendariska chokladkex som man helst ska doppa i nan varm dryck. Ska forsoka smuggla hem ett eller tva paket.
Darling Harbour och Circular Quay. Kanske dom finaste (tyvarr ocksa enligt turisterna) stadsdelarna i Sydney precis vid havet.
Vin pa amerikanernas balkong.
Anonymitet. Man traffar inte halva sin hogstadieklass da man gar pa fest och man kan faktiskt ga pa stan och se snuskig ut utan att behova springa in i en vad dom i Kalle Anka kallar 'gammal flamma'.
Att umgas med folk fran hela varlden. Har lart mej en massa; "tengo arena en todas partes" betyder "jag har sand overallt" pa spanska, Danmark var det forsta landet att legalisera porr, texmex ar inte det samma som mexikansk mat, det bor dubbelt mera folk pa Manhattan an vad det gor i hela Helsingfors. Och sa vidare..
Mina vanner sa klart.

Jag overanalyserar

2009-06-09T17:39:00.002+10:00

Jag har alltid varit "en drommare". Det sager min mamma ocksa. Min farmor har kallat mig for "konstnarsjal". Jag sager att det ar darfor jag inte far saker gjorda i tid. Istallet for att gora funderar jag. Analyserar, drommer, fantiserar, fastnar i inre monologer med mig sjalv. Om det finns "doers" och "thinkers" ar jag definitivt en "thinker", eller kanske annu varre, en "dreamer". Jag tanker for mycket for mitt eget basta. Och jag ar alltsa inget geni som tanker viktiga tankar. Jag funderar inte pa varldsaltet. Jag tanker mest pa mitt eget lilla liv, som inte alltid ar sa markvardigt att det skulle krava all den har tankeverksamheten.

Da ens liv forandras funderar man annu mera an vanligt. Eller det gor jag. Jag har gatt igenom en hel del forandringar under det senaste aret, eller dryga aret, vilket forvandlat mig till en annu varre grubblare. Redan i hostas hade jag svart att somna for att jag tankte sa mycket och det har fortsatt sen dess. I gar gick jag och lade mig 00.30, somnade nangang vid 05.30. Steg upp och laste, drack mjolk, raknade far. Inget hjalpte. Jag far ingenting gjort da jag inte kan sova.

Jag tanker, darfor ar jag. Men om jag tanker for mycket, vad ar jag da? Hur blir man en "doer"?

Avsked

2009-06-08T16:41:00.002+10:00

Veckoslutet var galet. Mexikansk kvall med mexikanska delikatesser, obehgaglig mexikansk ol med lime, soyasas, chilisas, tabasco och salt och den godaste tequila jag druckit. Vi satt hemma hos Alezk och blev mer an lovligt nostalgiska over varan tid har. Kvallen slutade med att vi drack upp den andra flaskan tequila i en park, komplett med shotglas och lime, eftersom Alekz kamppisar slangde ut oss. Och med all ratta.

Pa lordagen var det dags for avskedsfest vol. 2.0. Det visades filmer och bilder pa alla utbyteselever, vi blev nostalgiska igen. Sa 'hejda' at Jeppe som akte ivag pa resa. Det var hemskt. Han har varit lite av en kollektiv storebror oss. Jag blev valdigt ledsen och annu ledsnare nar jag insag att jag kommer att vara tvungen att ta avsked av en hel hop manniskor innan jag sjalv aker hem.

Fardig!

2009-06-04T14:25:00.002+10:00

Jag ar fardig med essan. Forhoppningsvis igenom ocksa. Nu ar det bara en artikel kvar med dead line 15.6. Sen ar jag fri. Det kanns alldeles absurt att skolan nastan ar slut. Annu mer absurt att hela min tid har snart ar slut. Om 40 dagar hoppar jag pa flygplanet mot Finland. Tiden ar nog en lurig javel. Hur kan fyra manader ha gatt sa har snabbt? Och ena sidan kanns det som en evighet sen jag kramade mamma hejda pa flygfaltet, men sen och andra sidan kanns det alldeles nyligen vi akte runt i Queensland, det maste vara nastan tva manader sedan nu. Sista tiden har pa nat satt gatt fortast av allt.

Har hemlangtan lite da och da, men inget varre. Det ar mera av ett pirr, nagot jag ser fram emot. Kommer att bli sa underbart att se familjen igen. Och alla mina fina vanner. Jag kommer inte att forsta vad som ar pa gang da det plotsligt ar sommar och sol i Helsingfors. Da jag akte var det -7 grader och is pa gatorna. I min hjarna kanns det som om tiden statt stilla. Min svenska kompis sa att hon hade samma kansla; det kanns som om vi varit "borta", som om tiden statt stilla pa alla andra stallen, som om blir skickade framat i tiden da vi aker hem. Sa ar det ju naturligtvis inte.

Den har kvallen ska tillbringas hos Alekz. Vi ska ata mexikansk mat och dricka ol. Karnganget. Dom jag hangt i hop med mest under min tid. Dom som ni kan se pa dom flesta bilderna av mej harifran. En massa mexikaner, tva danskar, tva amerikaner, en svenska, en osterrikare och jag. Det ar dom jag lart kanna allra bast.

Sisadar 1000

2009-06-03T21:27:00.000+10:00

Fixar jag 1000, eller ens 700-800 till ar jag fardig och forhoppningsvi genom kursen. Tyvarr ar klockan redan 21.30, sa det galler att kampa. Sen kvall pa g, men jag ska banne mig bli fardig.

2000 more

2009-06-03T17:00:00.002+10:00

Att det ska vara sa urbota kallt har pa biblioteket. Sitter och fryser, vilket gor att det ar annu svarare att tanka. Om fyra timmar stanger biblioteket. Jag har fortfarande 2000 ord, dvs ungefar 4 sidor att skriva. Alltsa kommer jag att vara tvungen att forflytta mej till skolans datasal om nagra timmar. Blev hungrig jattesnabbt. Kopte sushi och cola med vaniljsmak och nu ar jag hungrig igen. Ar ganska saker pa att jag kommer att gora uppdateringsrekord pa min blogg under det har dygnet. Och alla kommer att fa ta del av vad jag atit och druckit for det ar det enda intressanta som kommer att handa under dagens lopp.

2500 words to go

2009-06-03T10:38:00.003+10:00

I dag steg jag upp klockan 8. Lagade aggrora och rostat brod, drack gront te. Sag pa dom spanska nyheterna. Dom australiensiska nyheterna ar helt vardelosa, rapporterar om Mel Gibsons skiljsmassa och liknande, sa jag ser hellre pa dom spanska nyheter pa SBS. Jag forstod anda det vastentliga tack vare bilderna. Nu sitter jag pa biblioteket och skiver essa med hjalp av ett stop kaffe. Borjade skrivandet i gar, men har fortfarande 2500 ord kvar. Kommer troligtvis att sitta har halva natten. Men bara jag blir klar och kommer igenom kursen...
For ovrigt regnar det igen. Fullkomligen oser ner. Det har ost ner sen klockan 11 i gar kvall. Oh Happy Day.

2009-05-29T15:49:00.003+10:00

I gar var det den kallaste dagen under min tid har. Gick pa bio och nar vi kom ut ur biografen holl vi pa att blasa i vag. Jag fros trots att jag hade jeans och laderjacka. Det kandes som borjan av oktober hemma. Morkt, men klart, ratt och basigt. Sydney ar sa vackert om kvallarna. Pa dagen ar det inget speciellt med staden, men nar det blir morkt fylls den av tusentals neonljus. Operahuset och Harbour Bridge ar upplysta och majestatiska. Skyskraporna speglar sig i vattnet sa att det glittrar.

Veckoslutet var alldeles knappt och underbart. I ett skede kande jag mig som om jag var med i ett avsnitt av "Flight of the Concords". Annars ar det lite deprimerande att hela tiden lasa om hur varmt ni alla har det. Min familj befinner sig i Sardinien och hemma ar det +30 hela tiden. Har far man hostdepression av morkret och regnet. Jag hade forvantat mig solsken varje dag i fem manader.

Pa lordag ska vi ha en stor fest, alla utbytesleverna. Eller alla vi som hangt ihop. Efter det kommer folk att borja aka hem eller vidare till andra delar av varlden. Kommer att kannas valdigt sorgligt att saga hejda at alla, men jag kanner pa nat satt att jag borjar vara fardig med Sydney. Jag vill komma hem till min familj, mina gamla vanner och den finska sommaren. Men forst ska jag njuta av den sista tiden har.

Dagens fraga

2009-05-28T19:10:00.003+10:00

Kissar faglar?
Det ar sana viktiga saker vi sitter och funderar pa uppe pa amerikanernas takterass hogt ovanfor alla manniskor. Ser pa stadens alla ljus i de hoga skyskraporna. Dricker billigt vitt vin och lyssnar pa musik. Pratar om livet. Det ar nog det jag kommer att sakna mest. Alla dedar kvallarna innan vi gar till baren. Da vi bara sitter tillsammans och tar det lugnt. Jag kommer sakna de har manniskorna sa mycket.

De forsta veckorna har var jag overtygad om att jag aldrig skulle hitta nagra riktiga vanner i Sydney. Alla verkade redan kanna varandra och jag kande mig mest borttappad. Turligt nog visade det sig att dom flesta kande precis samma sak. Och sen plotsligt en dag hade jag folk jag kunde ringa, som jag kunde prata om viktiga saker med. Sana som sag till att jag kom hem om kvallarna, som jag kunde skratta med och beratta pinsamheter for. Sana som jag kunde stalla totalt idiotiska fragar och som skrattade lika mycket som jag.

For ovrigt kom vi fram till att faglar knappast kissar. Dom kissar och bajsar nog pa samma gang. Darfor ar masskit sa los. Eller vad tror ni?

2009-05-27T16:13:00.001+10:00

Gratis ol eller skriva essa, det ar fragan.

Tisdagsangst

2009-05-26T14:11:00.002+10:00

Jag kan inte sova pa natterna. Ligger och vrider mig i timmar. Stiger upp och dricker mjolk och laser, forsoker igen. Kan anda inte sova. Tror jag tanker for mycket. Pa min tid har, pa min framtid. Pa min obefintliga ekonomi, pa allt jag borde gora, pa allt jag vill gora. Kan inte somna och sover sen alldeles for lange om mornarna. Det ar en ond cirkel, men jag vet inte vad jag ska gora for att bryta den. Hur som helst ar det valdigt irriterande.

Det finns sa mycket jag borde gora just nu. Men jag vet inte hur jag ska borja med nagot. Langtar till Soc&Koms lilla bibliotek dar man hittar bockerna man letar efter utan att irra runt i timmar. Saknar att skriva pa svenska. Trots att min engelska ar helt okej ar det en pain in the ass att forsoka forfatta en vettig essa pa det spraket. Jag ar sa mycket battre pa att svamla pa svenska. Pa mandag maste jag lamna in en essa pa "an international realtions topic of your choice". Vet knappt vad det betyder, annu mindre vilket amne jag ska valja. Kan inte forsta att jag gatt pa universitet i snart fyra ar och knappt kan skriva en essa an.

Somngangare och annat veckoslutstjaf

2009-05-23T19:12:00.003+10:00

Min kompis Adam gar i somnen. Under semestern var vi livradda att han skulle ga av baten och hamna i vattnet under sina nattliga promenader. Och bli uppaten av en haj. Men det blev han inte, turligt nog.
I fredags var vi ute. Det var en rolig kvall/natt igen. Vi drack long island ice tea ur en tekanna. Nar kvallen var slut insag Adam att han var utlast sa han fick sova over hos mej. Pa morgonen da jag vaknade var Adam forsvunnen. Men hans jeans lag pa golvet sa jag utgick fran att han fortfarande var i huset. Gick ner och kollade i vardagsrummet, - ingen dar. Koket, - tomt. Badrummet, - ocksa tomt. Gick in i min room mate Jamies sovrum. Bara for sakerhets skull. Och vem ligger i hans sang om inte Adam. Jag skriker at Adam att dra sin rumpa ur sangen och han ser totalt forvirrad ut, har ingen aning om var han befinner sej. Senare hittar jag hans strumpor i handfatet i Jamies badrum. Snyggt jobbat. Nu vagar jag aldrig lata en kompis sova over igen. Far vara glad att Jamie inte var hemma i alla fall, da hade han verkligen fatt sig en overraskning.

Veckoslutet var roligt igen, och alldeles for kort igen. Det ar verkligen host i Sydney nu. Regnar ganska ofta, vilket ar deprimerande. Jag trodde det skulle vara varmt i Australien aret om, men tydligen inte.

Kollektivtrafiken har suger. Eller da bussarna gar ar det inget fel pa dem, problemet ar att de slutar ga alldeles for tidigt. I gar gick vi pa bio. Filmen var dalig sa vi hyrde en film ur en automat och tittade pa den ocksa. Nar den var slut var klockan redan 1. Att ga hem fran Pitt Street till mitt hem i Glebe tar inte speciellt lange. Jag skulle tippa 20 minuter, kanske lite mera. Men jag vagar helt enkelt inte traska den vagen alldeles for mig sjlav en sondagsnatt da staden ar folktom. Kande mig lite lojlig som tog en taxi fran busstationen, men jag hade ingen lust att riskera att bli pahoppad heller. Betalar hellre 8 dollar for en taxi an kanner mig radd.

Bra dag!

2009-05-22T14:39:00.003+10:00

Vaknade sent i dag, men det gjorde ingenting. Lagade aggrora och roastat brod och drack kaffe. Sag pa Dr. Phil och Ellen. Men far ta det man far da man inte prenumererar pa nagon tidning. Solen sken inte, men det gjorde heller ingenting. Kandes som om min mage var full med solsken istallet. Spelade luftgitarr framfor tv:n och hoppade runt i min pyamas. Toni skickade ett fyllesms vilket gjorde mig annu gladare.

Sa konstigt hur tva dagar kan vara sa olika. Kanner pa mig att jag ar lycklig mest for att det rakar vara fredag och ingen annan dag. Ska traffa mina kompisar klockan 17, sen blir det middag pa en spansk restaurang och sangria for 5 dollar. I dag kanner jag att jag faktiskt ar vard det eftersom jag inte varit ute en enda gang den har veckan. Har forsokt spara pengar och min lever istallet.

Gick in pa hs.fi for en stund sen. Av de tre forsta artiklarna handlade tva om Australien. Forvanande eftersom det nastan aldrig star nat om Oz i vara medier. Men varje gang det ar naturkatastrof pa gang (det vill saga ungafar varannan manad har nere) ska det rapporteras sa klart. Innan jag kom till Australien insag jag inte i vilka extrema forhallanden man egentligen lever har. Pa sommaren ar det skogsbranderna som harjar, sen under vinterhalvaret svammar halva landet over. Atminstone ar det lattare med sex manader snoslask och sen varvader i sex manader som vi har hemma.

Dalig dag

2009-05-21T15:07:00.003+10:00

Tog just en narmare titt pa min flygbiljett. Tydligen kommer resan att ta 36 timmar. Ett och ett halvt dygn. 9 timmar pa flygfaltet i Hong Kong. Tack! Jag kommer att fa frukost pa varje plan. Ingen lunch, ingen middag nanstans, frukost. For pa grund av tidsskillnaden ar det morgon hela tiden. Alldeles knappt!

Jag har haft en usel dag i dag. Forsov mig, trots att jag inte gick ut i gar. Nu ar jag bara sur och hungrig. Det regnar i Sydney, i storsta delen av Australien. Det har regnat tre dagar har. Och regnet har ar inte som regnet i Finland. Man kan inte kalla regnet i Finland for regn om man jamfor med Australien. Har duggregnar det inte. Det ar inga skurar. Det droppar inte. Nar det regnar sa regnar det. Fullkomligen oser ner. Och det gar inte att vanta ut regnet, for det kan halla pa i hur manga timmar som helst. Manniskor blir evakuerade eftersom deras hem svammar over. 300 manniskor har blivit evakuerade i Brisbane, en man har dott. Jag hoppas det inte borjar regna in hos oss.

Det enda positiva ar att det snart ar veckoslut igen. Fredag i morgon. Ska kanske ut i kvall, har faktiskt inte varit ute pa hela veckan. Saknar soliga Helsingfors just nu, och mina vanner. Speciellt Toni! Eftersom det ar hennes fodelsedag. Skulle hellre vara pa picnic pa Sveaborg och ata jordgubbar och dricka skumppa an att sitta pa uni och anda inte gora nagot vettigt. Men. Det maste val finnas sanahar dagar ocksa. For som Alfons farmor (eller ar det faster?!) sager:
"man kan aldrig ha riktigt roligt om man aldrig har det riktigt trakigt forst".

Nu kommer alla kanslorna pa en och samma gang

2009-05-20T13:27:00.003+10:00

Sitter och dricker kaffe och kollar min mejl och lyssnar pa Lily Allen i allskons ro. Har fatt mejl fran Kilroy. Oppnar det. Har fatt min flybiljett andrad. Jag aker hem 15.7. Om lite mindre an tva manader. Jag fylls av en mangd kanslor, alla pa samma gang. Laser att jag landar pa Helsingfors-Vanda flygfalt klockan 12 pa dagen, blir alldeles varm inombords. Mamma! Pappa! Kira! Felix! Tanker pa hur overlycklig jag kommer att vara da jag far se dem igen. Hur konstigt det kommer att vara att sitta i familjens Honda, att aka hem till Rotvagen, sen tillbaka till min egen lagenhet pa Runebergsgatan. Kanner mig sa glad, men sa melankolisk.

Tanker pa alla vanner jag lamnar har. Eller egentligen lamar jag ju inte dem har, nastan alla aker ju tillbaka till sina egna hem sa klart. Det finns vissa har jag kommer att sakna en hel massa. Far nastan tarar i ogonen da jag tanker pa det. Precis som pa bestallning borjar "Don't you forget about me" av Simple Minds spelas pa min i-pod. Blir mer an lovligt sentimental och tanker pa allt jag varit med om under min tid har.

Har jag forandrats som manniska har? Knappast. Daremot har jag lart mig en massa om mig sjalv, och om livet. Insett att jag inte vill bli nagon journalist. Insett att jag inte behover veta vad jag vill gora da jag ar 22. Jag har ju hela livet pa mig att komma underfund med det. Har insett att jag ar sa mycket starkare an jag trodde. Speciellt efter incidenten med mina tonciller. Har traffat sa manga underbara manniskor. Har insett att man faktiskt kan skapa sig ett liv pa andra sidan jorden.

Bubbla

2009-05-18T16:11:00.003+10:00

Ibland kanns det som om jag levde i en bubbla. Har nere ar jag sa langt borta fran min vanliga verklighet. Jag ar langt borta fran Helsingfors, fran mitt liv som det brukar vara. Hemma laser jag tidningen nastan varje dag, jag lyssnar pa radio och jag ser pa tv hela tiden. Gar pa bio ganska ofta. Kanner att jag har koll pa vad som hander. Nu vet jag ingenting. Varken om det som hander hemma i Finland eller det som hander har i Australien.

Det kanns inte meningsfullt att ha full koll hela tiden. Och jag har inte tid. Kollar tidningarna pa natet varje dag, men det blir mest ytskrap. Nar jag kommer hem till Tolo kommer jag att ha missat en massa "skandaler"som intraffat i Svenskfinland. Jag kommer inte att veta vilka sanger som spelats sonder pa radion. Jag kommer inte att kanna till de nya C-kandisarna som den finska skvallerpressen refererar till. Och det kanns ganska okej.

Veckoslutet var skont som vanligt. Pa fredag at jag middag med en kompis, sen sag vi "Angels&Demons" och at mangder av popcorn. Lordagen var solig och fin. Forst lunch New Town, sedan muset for modern konst. Ol utomhus, fyrverkerier i Darling harbour. Vin ute pa amerikanernas takterass. Pa sondag sprang tva av mina kompisar halvmaraton, sa vi akte dit och hejade. Bada tva kom i mal och var lyckliga, men trotta. Sen ville de ha ol. Vi satt ute pa en annan takterass i sakert fyra timmar och bara pratade och smuttade pa ol. Solen sken, jag lyckades till och med branna mina kinder.

Sprak

2009-05-14T15:13:00.003+10:00

Som jag tidigare berattat ar min skola mycket mycket internationell. Det ar folk fran hela varlden i datasalen. Sa varje gang man sitter dar far man lyssna pa spanska, hindi, kinseiska. I dag insag jag nagot: det ar mycket mera irriterande med folk som pratar hogt pa ett sprak man inte forstar, an om dom snackar ett sprak man fattar. Nar jag inte forstar ett sprak klassar min hjarna det tydligen som oljud. Jag kan inte filtrera ut det och det ar precis samma sak som om nan borrade eller slamrade med kaffekoppar. Valdigt irriterande alltsa! Om nan sitter och pratar pa engelska, eller norska (har hant en eller tva ganger) blir jag inte irriterad alls. Antingen sitter jag och tjuvlyssnar pa diskussionen eller om jag har annat att gora lyckas min hjarna bara filtera ut det. Valdigt konstigt tycker jag!

I dag holl jag foredrag, "Drama and Gay Spectatorship". Lite komplicerat, men intressant amne. Jag hade forberett mig i hundra ar for jag var radd att fa hjarnslapp. Nar det val var dags blev det anda mer som en dialog an som ett foredrag. Men det gick okej. Nu ska jag belona mig sjalv genom att aka hem och laga middag och kanske sova lite. Pa kvallen ska vi till ett stalle som heter "Sticky". Kladdigt.

Kommentarer, tack!

2009-05-13T20:09:00.002+10:00

Skulle bli jatteglad om ni kommenterade lite. Forra inlagget var jattetrakigt, sa det fattar jag att ingen vill kommentera pa. Men nat annat. Ar roligare att skriva om man tror att nan laser det. Och dialog ar battre an monolog.

Puss pa er.

Losryckta tankar

2009-05-13T17:13:00.003+10:00

Nagot som stor mig oerhort med Australien ar att det inte gar att betala med kreditkort nagonstans! Om man gar till en bar, ett cafe eller en restaurang maste man alltid ha cash med sig. Samma galler ocksa sma butiker, seven eleven och liknande. De enda stallena dar man kan flasha sitt kort ar i stora matbutiker som Coles eller Woolworths och kladbutikskedjor. Hemma kan man till och med betala kaffet i UniCafe med kort ju!

Nagot nytt for mig: jag blir arg da folk gar langsamt. Ar van vid att sjalv vara den mest langsamma individen, den som alla stor sig pa. Har ar det tvartom. Da jag gar langs gatorna i Sydney far jag "aka slalom" mellan alla manniskor for att dom gar som sniglar. Jag haller pa att explodera! Ocksa da jag gar omkring med mina vanner har blir jag ibland stressad over deras langsamma takt. Undrar om det ar jag som borjat ga snabbare eller om det ar alla andra som ar langsamma?!

Sen nagra ljuvliga saker. Jag har hittills mest klagat pa mitt hem i Sydney, men det finns positiva saker med det ocksa. For det forsta ar koket i huset enormt. Jag lagar ordentlig mat sa gott som varje dag, ibland till och med omelett eller aggrora till frukost. Bara for att jag kan. Det andra ljuvliga med huset ar att det finns badkar. Jag badar skumbad varje vecka och tycker att det ar hojden av lyx.

Australien, och Finland

2009-05-11T16:18:00.002+10:00

I min skola ar 60 procent av eleverna utbyteselever. I datasalen hor man oftare andra sprak an engelska. Hindi, kinesiska, arabiska, spanska, hollandska. Australien ar det mest multikulturella landet jag varit i. Och det ar nagot dom ar mycket stolta over. Australien vill vara en riktig regnbagsnation. Alla ar valkomna oberoende av hudfarg, religion eller sexuell laggning. Det ar intrycket jag fatt. Sen undrar jag ofta hur det ar pa landsbygden. Jag bor i Australiens storsta stad, ser folk av olika nationaliteter over allt. Vissa gator i staden ar till exempel sa fyllda av asiater att man undrar om man ar i Hanoi eller Sydney. Men hur ar det i vilken som helst smastad?

I Sydney kanner man sig inte som en utlanning, eftersom alla andra ocksa ar det. Dom flesta man moter ar antingen pa resa eller har nyligen flyttat hit. Det ar fullt av backpackers, utbyteselever och folk som kommit hit for ett ar eller sa, men fastnat: foralskat sig i landet och inte velat aka hem. Det ar inte ovanligt att expediten i kladbutiken eller killen i Seven eleven fragar varifran jag ar, nar jag svarar Finland tycker dom nastan alltid att jag ar exotisk.
-"Ar du fran Oslo da?!", fragar Seven eleven killen.
-"Nej, Oslo ligger i Norge. Huvudstaden heter Helsinki, jag ar darifran", svarar jag och betalar for min mjolkflaska.

Under min tid har har jag insett hur pyttigt Finland egentligen ar. Vi finlandare vet mycket mera om alla andra an vad dom vet om oss. Ingen vet namligen nagonting. Jag fragade min amerikanska kompis (som for ovrigt ar ganska smart och allmanbildad fastan han ar amerikan) om han visste hur Finlands flagga sag ut.
-"Nej. Varfor skulle jag veta det?"
Jag hoppade jamfota och forklarade for honom om det bla korset. Forsokte mig pa en annan fraga:
- " Vet du vem Finlands president ar?'
-"Nej."
Jag blir mer och mer frustrerad over glappet i hans allmanbildning och forsoker mig pa en enligt mig valdigt latt fraga.
-"Kanner du till nan annan person an jag som kommer fran Finland?"
-"Hmmmm...neej."
-" Pa riktigt, nu blir jag riktigt arg pa dej!"
-"Nu vet jag! Jag hade en larare som var fran Finland en gang!"
Vid det har laget har all luft gatt ur mig, men jag forsoker desperat komma pa en person han kunde kanna till. Martti Ahtisaari, Lordi, HIM, Nightwish..?! Till slut ger jag upp. Vilken finlandare tycker ni att utlanningar borde kanna till?

Fredagstankar

2009-05-08T17:15:00.002+10:00

Det ar fredag, men kanns som en sondag. Jag har ingen koll pa dagarna, vi gar ut nastan varje dag anda. I gar hade jag bestamt mig for att stanna hemma och sloa, men det gick inte alls. Jamie sag pa tv igen och jag orkade inte lasa langre. Nar mina kompisar gnallt pa mig tillrackligt lange sa jag okej, drog lite kajal runt ogonen och sket i att stanna hemma. Vi hade roligt som vanligt.

Nar man gar ut i Sydney blir man nastan alltid tillfragad om hur mycket man druckit. Om man ar det minsta onykter ska man svara "tre". Svarar man "en" eller "tva" ar det tydligt att man ljuger, sager man"fyra" har man druckit for mycket for att bli inslappt. I Finland kan man bete sig hur som helst pa en bar, sa lange man inte spyr, slocknar eller tar av sig kladerna ar det okej. Sa ar det inte i Sydney. Jag har till och med lyckats bli utslangd ur en bar en gang, en irlandsk bar dessutom: Scruffy Murphey's. Nekar inte att min kompis Jeppe och jag inte var aningen overforfriskade, men jag tycker inte att det ar en tillracklig orsak att slanga ut nan. Vi gjorde ingenting speciellt, bara stod och sag dumma ut.

Sen kan jag informera er om att jag INTE kommer att ha nan aussieaccent da jag kommer hem. Tyvarr. Istallet borjar jag lata mer och mer som en amerikan for varje dag som gar.

Att bo med en framling (eller egentligen tva)

2009-05-07T14:53:00.002+10:00

Ibland blir jag sa trott pa att bo med folk jag inte kanner. Att hela tiden masta ta hansyn till andra, och inte ens kunna saga till da jag ar irriterad.
Jag bor med Jamie och Karen. Bada ar australiensare och aldre an jag. Dom jobbar pa heltid och ar i princip trevliga. Men det ar sa mycket med dom som irriterar mig oerhort anda.

Jamie ockuperar vardagsrummet sex kvallar av sju. Han sitter i soffan och ser pa tv med en ol i handen. Ibland ar hans flickvan dar. Da ar han trevlig. Ibland ar hans bror dar. Da rapar han. Jamie ser pa tv i vardagsrummet trots att han har en tv i sitt eget rum. I gar hade jag siktat in mig pa att se ett nytt avsnitt av the Simpsons klockan 8. Sa kommer Jamie hem och lagger sig pa soffan. Sen bosatter han sig dar for resten av kvallen och ser pa aussietjafs. Ingen Homer for mig.

Smaprat. Det far man sta ut med varje dag da man bor med framlingar. Vi pratar sallan med varandra, bara sa mycket vi maste. Mest for att vi oftast ar trotta da vi ser varandra, tror jag. Men anda maste man fraga hur den andra mar, om han eller hon haft en bra dag, vad hon eller han ska gora i kvall. Kunde vi inte bara skippa artighetsfraserna? Jag vet att ingen ar intresserad av varandras jobb- eller skoldagar.

Kylskapet ar alldeles for litet for tre personer. Pyttelitet och alltid sprangfullt. Alla har en egen ketchupflaska, egen mjolk, eget margarin. Det finns tre av allt. Samma med olja och kryddor. Da jag bodde i ett minikollektiv i Kronohagen delade vi pa allt sant, men vi var i och for sig inte framlingar for varandra, utan vanner. Det varsta ar anda att Jamie ibland envisas med att slanga in inte en, inte tva, utan tre six pacs med Pure Blonde i kylen. Min mat ar for fan viktigare an din ol!

Framtiden

2009-05-04T15:33:00.000+10:00

Jag akte till Australien delvis for att hitta mig sjalv, forsoka komma pa vad jag egentligen vill gora med mitt liv. Jag vet inte om jag kommit sa mycket narmare ett svar. Det enda jag vet ar att jag inte vill jobba som journalist, atminstone inte med nyheter. Jag tanker gora mig klar fran Soc&Kom, men jag kanner att jag inte brinner for yrket pa det satt jag onskat att jag skulle. For att vara en bra journalist tror jag att man verkligen maste vilja gora det, jag vill inte. Jag tror att jag vill jobba med sprak och kultur i stallet. Just nu skulle jag bara vilja fortsatta resa, men upptacksresande ar inte ett realistiskt alternativ for min kommande karriar. Kanske kunde jag jobba inom turism pa nagot satt?! Ar overtygad om att jag vill lara mig spanska. Mina mexikanska/spanska vanner sager att jag lar mig ovanligt snabbt och spanska ar nagot jag alltid velat kunna.

Nar jag var liten ville jag bli arkeolog och undersoka de egyptiska pyramiderna. I nagot skede trodde jag att jag ville bli journlalist. Nu vet jag inte. Men jag ar inte oroad. Varfor maste man veta? Jag tror pa slumpen. Jag tror att om jag skaffar mig en utbildning, sen foljer mitt hjarta sa kommer jag nog att ramla over nat forr eller senare. Jag vill bara ha ett arbete jag trivs med, och som jag kan leva pa. Rik kommer jag knappast nansin att bli, men om jag tjanar sa mycket att jag kan lagga undan en del for resor kommer jag att vara lycklig.

Nar jag kommer hem till Helsingfors igen maste jag skaffa ett jobb. Vill inte jobba pa Aktuellt, Internytt eller X3M. Vill jobba i en skivbutik eller ett cafe. Salja saker och se glad ut. Inte behova tanka sa mycket hela tiden. Lamna jobbet pa jobbet och inte fundera det minsta pa det da jag ar hemma eller i skolan. Behover ova upp min finska i sa fall, det kanns som om jag glomt allt har i Australien da jag koncentrerat mig sa hart pa engelskan. Ibland marker jag att jag tanker pa engelska.

I <3 Sydney

2009-05-03T17:12:00.000+10:00

Jag tycker om Sydney igen. Trots vadret.
I gar var jag pa varldens blotaste grillfest. En av det fa austaliensarna jag kanner ordnade en riktig aussie barbaque. Tyvarr osregnande det och vi fick sta och grilla med paraplyn. Men med hjalp av nagra ol klarar man det ocksa.
Nu har jag ocksa sett the Botanical Gardens, en stor och jattevacker park nara Operahuset, perfekt for picnic. Och hem for tusentals fladdermoss. Dom var overallt! Jag trodde fladdermoss sov da det var ljust men dom flog omkring helt oberorda fastan solen sken.

Sasmaningom borjar jag inse att jag inte har sa dar hemskt mycket tid kvar i Sydney. Skolan ar slut om bara lite pa en manad. Jag har mycket blandade kanslor infor det. A ena sidan ser jag fram emot att komma hem och se min familj och mina vanner igen, a andra sidan kommer det att vara jobbigt att saga hejda at alla. Precis da man borjat komma varandra nara ska man skiljas.

Hemlangtan. Bara lite, men anda.

2009-04-30T16:34:00.000+10:00

Jag har hemlangtan for forsta gangen. Tro att det beror pa vappen och forsta maj. Vintern i Finland ar absolut inget att langta efter, men varen och sommaren daremot..
Det borjar bli kallare i Sydney, 16 grader tror jag det var i dag och det kanns forvanadsvart kallt. Vindigt och regningt ar det ocksa. Man kanner att hosten ar pa kommande. Och da skulle det ju vara battre att vara i ett soligt Helsingfors. Langtar lite efter skumppa i parken med studentmossa pa huvudet. Picnic och solglasogon pa nasan. Sen paminner jag mig sjalv om att vappen och forsta maj kommer varje ar, Sydney kommer bara en gang i livet.

Back to reality

2009-04-28T19:06:00.000+10:00

Jag ar tillbaka i Sydney. Det ar 14 grader och kanns riktigt kallt efter de tva underbara veckorna i varma Queensland. Det kanns ocksa konstigt att plotsligt vara ensam, jag har varit omringad av manniskor exakt hela tiden i tva veckors tid. Efter tva veckor tillsammans beter man sig nastan som en familj, pa gott och ont. Man vaknar upp tillsammans, irriterar sig pa varandra da och da, vet for mycket om varandras kroppsliga funktioner. For ovrigt ar 10 manniskor och en dusch en ganska sa omojlig ekvation. Det tar ungefar tva timmar for alla att gora sig fardiga for en utekvall.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om min resa, den var valdigt intensiv och valdigt rolig. Jag har sett en hel massa och rest flera tusen kilometer. Jag kan inte skriva om allt som hant, for da skulle det har bli ett evighetsinlagg. Ska skriva en top 5-lista i stallet.

Bast under resan:
- Att snorkla. Jag trodde jag skulle vara livradd for att simma runt bland en massa fiskar, men jag alskade att snorkla. Barriarrevet var sa vackert!

- Fraiser Island. 11 manniskor i en bil. En o full av sand. Vi taltade pa stranden, korde omkring och levde primitivt. Lake MacKenzie var en av de vackraste platserna jag nagonsin sett. Turkost kristrallklart vatten och varldens mjukaste vitaste sand. Vattnet var oerhort rent och bade sanden och vattnet hade helande verkan for huden.

- Nattlivet i Aerlie Beach. Aerlie var ett pyttestalle, men tillrackligt stort for oss. Alla barer fanns samlade pa en gata och vi hade gratis drinkar och shottar pa det flesta. Alla fran the Clipper (segelbaten) festade tillsammans.

- Delfiner! Ombord pa the Clipper fick vi se bade delfiner och en gigantisk haj.

- The Clipper. Vackning klockan 6.30, frukost, i vag till Whitehaven beach, lunch, ut for att snorkla, middag, fest. Tre vadligt intensiva dagar med lite somn och mycket festande och en del snorklande. Snorkling ar enligt mig det basta for att bota krabbis. Kande ingen huvudvark efter att jag simmat runt med fiskarna.

- Vadret. Vi hade sol varje dag.

Samst under resan:
- Samtidigt som vi korde omkring pa Fraiser Island hande en olycka dar. En likadan bil som vi hade forsokte undvika en vag, men bilen kantrade. Foraren en 18-aring korde allt for fort och bilen kantrade. Tva manniskor dog och en blev forlamad, de hade inga sakerhetsbalten pa sig. Sjalv blev jag av med min kamera, men kunde bara tanka pa hur lycklig jag var att vara vid liv. Det kunde ha varit vi.

- Att jag inte har nagra egna bilder fran resan.

- Nattlivet i Cairns. Varfor var man dresscode pa ett stalle dar alla ar backpackers? Forsta kvallen i Cairns var den samsta under hela resan. Alla var kladda i flipflops, killarna i shorts, sa vi kom inte in nagonstans.

- 14 h i buss. En hel dag satt vi i bussen for att komma fran Aerlie till Cairns. Synd pa en fin dag.

- Premier Buses. Vi fick sitta pa en bussperrong i Hervey Bay i 6 timmar, mitt i natten eftersom en vag var oversvammad. Nar nasta buss antligen kom blev vi avdroppade in the middle of nowhere pa ett stalle som hette Maryborrough. "Vagen ar stangd och ni far hitta hostell sjalv", havdade busschaufforen. Efter nan timme kom en buss fran Grayhound Buses och chaufforen sa att vagen int alls var stangd langre. Kan inte fatta att Premier inte hade nan koll!

Tengo arena en todas partes

2009-04-23T12:54:00.001+10:00

Jag har sand overallt, det mest anvandbara jag lart mig pa spanska hittills. Atminstone da man ar pa semester. Jag har fatt uppleva sa mycket underbart under dom senaste dagarna att jag inte vet var jag ska borja. Taltat pa Fraiser Island, som var rena rama paradiset. Snorklat pa Barriarrevet, nastan blivit attackerad av en gigantisk fisk. Akt segelbat. Solat. Druckit goon. Skrattat. Dykt i vattnet fran segelbatens tak. Sett delfiner. Och en haj. Blivit stungen av en blamanet da jag skulle kissa. Traffat manniskor fran hela varlden. Levt livet.

Kara dagbok!

2009-04-12T20:09:00.000+10:00

Forlat att jag knappt skriver i dig lagre! Jag har varit sa upptagen med att leva istallet. Och haft underbart roligt! Jano ar fortfarande har i Sydney och vi njuter av livet. Snart ska vi ta en ol, i morgon blir det Blue Mountains. Pa tisdag aker jag pa semester med resten av ganget. Jag skriver mer da jag ar mera uttrakad.

Saker jag ogillar med Australien

2009-04-08T17:42:00.000+10:00

For det mesta tycker jag om Australien och Sydney. Mycket. Men det ar vissa saker som jag redan hunnit irritera mig pa:

- Trafikljusen. Du kan utan att overdriva fa vanta fem minuter pa att fa ga over gatan har i Sydney. Bussr och bilar susar forbi och det gar inte att traska mot rott. Da jag forsenar mig brukar jag skylla pa trafikljusen.

- Hissarna. Samma sak som med trafikljusen. Du kan fa vanta hur lange som helst. Pa UTS ar hissarna helt galna och valdigt troga. En gang blev jag av misstag skjutsad till 16:e vaningen medan Jano vantade nedanfor. Sen tog det evigheter att komma ner igen.

- Taxicahufforerna. Dom hittar ingenstans! Ingen gps och inget sunt fornuft och dom vantar sig att man vet hur man ska hitta till stallen. Det ar ju for att jag inte hittar jag tar en taxi, halla! Ofta forstar dom inte vad man sager heller.

- Mjolken. Mjolk ar inte som hemma. Fast jag dricker fettfri mjolk smakar den "tjockt". Men jag tycker om att mjolken saljs i flaskor, sa kan jag dricka direkt ur flaskan, som dom gor pa film. Kompenserar ju lite sa klart.

- UTS. Alldeles for stor skola. Ingenting fungerar som det ska. Det finns inga tutorer!

Ganska sma och obetydliga grejer jag stor mig pa. Och jag inser hur skandinavisk jag ar da jag irriterar mig pa bussar som inte haller tider och trafikljus och hissar som ar troga. Undrar hur jag skulle klara mig i Sydamerika dar attityden ar annu mycket slappare?! Och jag som trodde jag sjalv var slapp. Men det mesta ar bra har. Nasta gang ska jag skriva om allt som jag tycker om. Forresten, om nagra timmar far jag se Jano igen!

Mandagstankar

2009-04-06T12:10:00.000+10:00

Nar jag gar hem om kvallarna ser jag inga kaniner som man gor i Helsingfors. I stallet ser jag fladdermoss. Sag tre stycken i lordags da jag gick hem fran busshallplatsen. Det var lite magiskt. Stora svarta fladdermoss mot den morka natthimmlen. Kandes som om jag bodde i Gotham City och inte i Sydney.

Veckoslutet var alldeles for kort. Pa fredag var det grillfest hos amerikanerna och jag smakade pa kanguru for forsta gangen. Det var gott, smakade lite som lamm. Kvallen slutade pa Sidebar, ett stalle dar det mest hanger backpackers, rent ut sangt en kottdisk. Men vi hade roligt i alla fall.

Pa lordag var det dags for den stora matchen, Sydney Swans mot Hawthorn. Matchen var 4 x 30 minuter lang, lite for mycket for oss som inte var vana med AFL. Arligt talat var det inte sadar hemskt spannande. Planen var skitstor och da killarna var pa andra sidan planen hade man ingen aning om vad som pagick. Roligast var en gubbe i hejarklacken med enorm mage som sag ut som julgubben. Swans vann.

Det var meningen att jag skulle studera i gar, men istallet hade jag en rolig och skon sondag. Var pa en fisk marknad med Alekz och hans kamppisar, picnic med rakor, ostron och calamares. Efterat spelade vi kort hemma hos dom i flera timmar.

I dag och i morgon maste fixa i hop ett projekt och pa onsdag atervander Jano till Sydney. Ska bli mysigt att ha henne hos mig, sa kan vi antligen laga mat och sitta och dricka billigt vin, och leka turister naturligtvis.

Vinden har vant

2009-04-03T14:02:00.000+11:00

I gar ringde mamma och berattade att pengarna plotsligt uppenbarat sig pa mitt konto. Sa dar bara! Sa var jag inte pank langre! Hoppade omkring hemma hos Alekz och firade med att aka hem och laga RIKTIG mat for forsta gangen har i Australien. I dag sov jag till klockan 11, akte sen och bokade resan for April Break. Ska flyga till Brisbane, sen aka till Fraiser Island, segla vid Whitsundays och till slut snorkla i Cairns. Allt det dar man bor gora da man rakar befinna sig i Australien. Ar sa mycket gladare i dag!

I gar blev jag tagen for irlandare. Det ar lite lustigt, eftersom irlandare ju later riktigt galna och jag oftast inte forstar vad dom sager. Annu lustigare ar att det har inte alls var forsta gangen. Har blivit misstagen for irlandare i alla fall tre ganger. Det bevisar val bara att folk har inte har en aning hur irlandare later, eller ser ut.

Och sa en ordlista pa ord och uttryck som anvands frekvent:
- No worries. Nanting folk sager hela tiden. Da du sager tack at expediten i narbutiken sager hon "no worries", busschaufforen sager "no worries", eller i basta fall "no worries, love". Det gar att anvanda i dom flesta sammanhangen. Om du har en stressad van, om nan stiger pa din fot, eller bara for skojs skull. Bevisar att aussina ar ganska sa laid back.
- Heaps. Betyder ungefar "en massa" eller "mycket". Exempel: "We had heaps of beer." "I like him heaps." Det uttrycket jag gillar mest.
- See you. Istallet for hejda.
- How (are) you going/doing? I butiken, da man traffar kompisar, da man traffar en ny manniska. Det ska alltid fragas hur folk mar..Svaret ar alltid "fine". Nagot jag hade svart med till en borjan, nu kommer det ur mig naturligt.
- A jug. En kanna med ol. 12$ pa Bar Broadway. Man dricker sallan stop har, utan delar pa kannor istallet. Forsta gangen jag skulle bestalla sa jag "can I have a can of beer"..Sen kande jag mig dum.
Det har ar dom enda jag kommer pa sahar pa rak arm, men ska uppdatera senare da jag kanner mig skarpare.

Annu argare

2009-04-02T16:28:00.000+11:00

I dag ar jag annu argare an i gar. Helt javla kokande forbannad faktiskt. Har ringt bada bankerna flera ganger och far bara konstiga svar av dem och ingendera tar nagot som helst ansvar. Undrar om jag nansin varit sa har arg i hel mitt liv. Ar tveksam faktiskt. Kan inte komma pa en enda gang jag kant mig sahar orattvist behandlad. Ar bara sa arg pa bankerna! Sa trott pa att ha standiga motgangar. Forst toncilloperation, sen blodningar och mera operation, sen var jag bostadslos och till slut blev jag av med 2600$. Nar ska min tur vanda?

Ska forsoka fokusera pa sant som ar positivt, men det ar lite svart nar man ar pank i ett regnigt Sydney. Om inte jag blivit av med alla mina pengar skulle jag vara ganska glad just nu. Jag bor nanstans nu. I gar storhandlade jag mat for forsta gangen sen jag kom till Australien. Det var helt ljuvligt!

I morgon ska jag dessutom pa barbaque. Tva av mina kompisar har blivit vrakta (inte heller sa god tur) och ska ordna Eviction party. Pa lordagen blir det en match riktig Aussie Fotball. Verkar som en helt knapp sport, utan regler, dar man lagger sig pa varandra. Men det blir roligt att se varfor det ar en sa stor grej har. Vi hejar pa Sydney Swans iallafall.

Scrued

2009-03-31T11:52:00.000+11:00

Nu har jag flyttat in. Konkade i vag mina saker till St John's Street klockan 10 pa morgonen och borjade genast hanga upp mina klanningar. Sa langt var allt lysande, men nar jag skulle betala hyresgarantin pa 1000$ blev det varre. Jag gick till en ATM och borjade knappra in vad jag ville ha ut, 1300$. Gjorde det tva ganger, men bada gangerna brots tjansten och jag fick inga pengar. Gick sen till en annan automat, som pastod att jag hade "insufficient funds". Wtf?, tankte jag och tog ut dom 1000$ som jag kunde fa ut. Nar jag kollade mitt konto pa natbanken stod det att 2 x 1300$ tagits ut fast jag inte fatt nagra pengar!!!

Ringde direkt till banken, sa klart tog min credit pa telefonen och jag fick ga till vodafone och ladda telefonen. Ringde igen, hemma var klockan 3 och ingen kunde hjalpa mig. "Ring senare", sa damen i vaxeln. Jag borjade grata i telefonen mitt i kopcentret och kande mig patetisk. Sa nu vet jag inte riktigt vad jag ska gora. Har inte rad att bli av med 1200 euro! Dom maste fixa det! Men tank om det inte gar att fixa?! Ar livradd. For jag maste betala hyran for april om bara nagra dagar, 1065$, plus att jag vill aka pa resa i april med mina kompisar. Resan maste betalas den har veckan. Om jag inte far pengarna tillbaka kan jag inte aka. Bara att vanta 5-6 timmar innan jag kan ringa igen. I'm so scrued!

For ovrigt star det huhtamaki pa min kaffemugg.

Studieangst

2009-03-30T14:30:00.000+11:00

Jag far angst av att studera med en massa folk runt mig. Kanns som om dom sota killarna bredvid mig skulle sitta och tjuvlasa mina idiotiska skriverier for olika kurser. Sen kan jag inte skriva mer och borjar kolla Facebook istallet. Det ar mindre pinsamt an min daliga akademiska engelska. Och att skriva om Ally McBeal, hur nordigt ar inte det?! Jag vet egentligen att ingen i hela datasalen ar det minsta intresserad av vad jag gor, men jag blir paranoid anda. Skulle helst ha ett eget litet bas dar jag kunde sitta och skriva i lugn och ro. Langtar till flytten da jag har ett eget rum och inte behover tanka pa sant. Nu sitter jag bara och kanner mig dum och laser bloggar istallet. Tanker pa hur mycket jag vill ha mera kaffe och hur mycket jag borde ha fatt gjort redan. Men. Som tur lovade min forelasare i miljojouranlistik att hjalpa mig fa extra tid pa mina uppgifter, med motiveringen att jag inte haft en lagenhet. Behover det verkligen. Det varsta ar att jag tycker att kurserna ar intressanta och verkligen vill prestera bra, men bara ar totalt stuck. Kanner mig idiotisk.

No mames!

2009-03-29T19:27:00.000+11:00

Har i Australien har jag inte bara ovat pa min engelska, jag har ovat pa min spanska ocksa. Jag har lart kanna fem trevliga mexikaner och med dem runt sig ar det omojligt att inte plocka upp ett ord spanska har och dar. Haromdagen at jag middag hos tva av de mexikanska flickorna tillsammans med Alekz som ocksa ar mexikan. Naturligtvis kunde dom inte halla sig fran att snacka spanska med varandra da och da, vilket inte ar sa konstigt da man ar 3/4 spanskatalande. Men till deras stora forvaning forstod jag faktiskt delar av det dom sa. Inte mycket, men uttryck och ord har och dar.
-"Nar har du lart dig spanska?", fragade dom forvanat.
Inte vet jag. Men jag kanner mig faktiskt motiverad att borja lasa spanska da jag kommer hem till Finland. Och "no mames", det motsvarar ungefar det engelska uttrycket "you're kidding me" och kan anvandas ungefar nar som helst. Om nan beratta nat roligt, gor bort sig, om man ar arg, upprord, skrattar.

Mexikanerna lagger lime och chili pa allt. Allt. Tortillas, sallad, frukt, kott. Allt. Men det ar forvanandsvart gott, jag tycker om det. Och chilin dom anvander har ingenting att gora med chilipulvret som vi kryddar var mat med hemma.

For ovrigt har jag inte traffat en enda finlandare i Australien annu.

Krapulatankar

2009-03-28T17:07:00.000+11:00

Jag skulle egentligen inte festa i gar. Men sen hittade jag en lagenhet och det maste ju firas! Nu sitter jag pa skolan och dricker cola och laser bloggar och har huvudvark, fastan jag borde plugga. Kommer inte att fa nanting gjort i dag heller. Tre och en halv dag tills jag maste lamna in mitt arbete som jag knappt borjat pa. Anda ska jag traffa ganget och se Sydney Tower om en stund. For jag vet att jag anda inte skulle fa nat gjort.

Jag blir sa konstig da jag har krabbis. Sa emotionell. Laste tidningen och at en hamburgare. Holl pa att borja lipa minst fem ganger. For att en Hell's Angel dott, da jag laste om Sylvia Plath, pa grund av Natasha Richardsons bortdonerade organ. Det varsta var att jag fick tarar i ogonen for att jag sag en bild pa Nelson Mandela. Jag blev rord bara av att tanka pa honom. Kande mig dum.

Sen laste jag hs.fi och fick hemlangtan. Det var en artikel om 3:ans sparvagn och jag onskade att jag kunde teleporta mig till Tolo. Langtade till min lilla, raddiga etta. Med tanke pa det tror jag det ar bast att jag gar ut och traffar lite folk nu, annars sitter jag snart och grater pa UTS, at Vanhanens forlovning eller nat annat lika obehagligt.

Thongs

2009-03-26T21:00:00.001+11:00

I dag hade jag ballerinaskor pa mig. Mina tar fick varmeslag och klaustrofobi. Flipflops igen i morn. Fast jag ser ut som en beach bum.

Flunssa och it-kontrollanter

2009-03-26T15:55:00.000+11:00

Jag hade for mig att man inte kunde i bli forkyld i ett land sa varmt som Australien. Fel tankt. Jag tappade rosten genast da vi kom till Melbourne och ar fortfarande flunssig. Huvudvark, snor overallt och hosta. Skulle jag vara i Helsingfors skulle jag definitivt ligga i sangen och se pa Gilmore Girls och Skins och dricka o'boy just nu. Istallet har jag tusen saker att gora. Fortsatta min desperata jakt efter en lagenhet, komma pa fem reklambriefs for att promota kork, skriva om mitt tv-tittande och borja pa en uppgift i miljojournalistiken. Dessutom borde man ju forsoka vara social. Men atminstone akte Jano till Cairns for nan timme sen sa jag ska forsoka koncentrera mig pa att gora vettiga grejer. Och inte ata och dricka sa mycket onodigt. Ska forsoka mig pa tva produktiva och halsosamma veckor tills Jano atervander hit och vi ska leka turister igen. Efter att hon akt har jag dessutom tva veckor ledigt, sa det ar bara att halla ut.

Forresten finns det it-kontollanter har. Lite som kontollanterna i bussar eller sparvagar. Jano och jag satt och at sushi i allskonsro da en kille (gubbe?!) i uniform kom in och borjade kolla studiekorten hos alla som satt vid en dator. Tur for Jano att han inte kommit lite tidigare, for hon hade loggat in med mitt anvandarnamn da jag hade forelasning. Och jag skulle sakert ha fatt en utskallning for att lana ut mina koder..

Och. Jag ar inte kritvit langre. Inte ar jag brun heller, men jag lyser inte langre upp ett morkt rum med min vita hud. Som min mexikanska van uttryckte det:
-Oh my god! Frida, you're tanned! Well, less white..

Melbourne

2009-03-23T11:30:00.000+11:00

I dag flyger Jano och jag tillbaka till Sydney. Jag marker att jag borjat prata om Sydney som "hemma".

-"Hemma har vi mycket battre beachar."

-"Det ar lattare att hitta restauranger hemma."

-"Hemma har vi bara en sparvagn."

Lite ironiskt med tanke pa att jag inte har nagot hem i Sydney annu.

Melbourne var som vilken storstad som helst. Lite mer europeisk an Sydney, kanske lite coolare, men jag hade ju ingen aning om vilket hall jag skulle ga. Vi har shoppat, druckit ol, akt sparvagn, atit god mat, druckit vin, solat, kollat pa Mebourne fran 88:e vaningen, och lite annat.

Om natten kan man traffa pa konstiga djur har. Brush-tailed possums kallas de visst. Sma konstiga djur som plotsligt sitter uppe i ett trad eller vid en tradstam. I gar sag vi sakert 10 sana. Konstig upplevelse, men nu ar dom ganska sota.

Jano!

2009-03-17T11:44:00.002+11:00

I dag far jag traffa Jano! Ar sa glad, men det kanns valdigt absurt att hon faktiskt kommer hit till Sydney. Vi ska traffas klockan 21 utanfor UTS. Vet inte hur jag kommer att reagera, grata eller skratta, men det kommer att bli sa roligt! Surreal, but nice, som Hugh Grant uttycker det i Notting Hill. Men det kommer att kannas konstigt da mitt liv hemma och mitt liv har plotsligt kombineras. Den enda kontakt jag haft med Finland hittills ar ju via Facebook. Kommer att vara sa skont att kunna prata med nagon man verkligen kanner, och pa sitt eget modersmal. Jag ar faktiskt nastan pirrig i magen just nu!

Pa torsdag aker vi iallafall till Melbourne, men vad vi ska gora dar vet jag inte. Sola om det ar fint, shoppa om det regnar. Kanske. Mast nog ta reda pa vad Melborune egentligen ar for en stad. Det enda jag vet ar att det tydligen ar en rolig partystad och att man kan raka se koalor om man kor langs the Pacific Highway. For ovrigt har jag druckit alldeles for mycket ol pa sistone och ar livradd for att jag borjat utveckla en olmage. Men det ar bara sa billigt har! Och ol ar sa gott en varm dag! Borde sakert borja anvanda poolkortet jag kopte for att branna bort lite ol atminstone.

Surf camp was fun, except for the surfing part

2009-03-16T13:52:00.000+11:00

Nu ar jag tillbaka i Sydney igen efter ett mycket utmattande veckoslut pa Surf Camp. Jag har statt pa ett surfbrade i ungefar 5 sekunder, men kan arligt talat saga att jag inte surfade speciellt mycket. Kombinationen stekande sol, gratis olkannor och vackning 07.30 gar inte speciellt bra ihop. Bussen till campen startade kvart over sju pa fredag kvall. Jag var pa vippen att forsena mig pa grund av vasktrubbel och anlande sist av alla. Pinsamt. I bussen samlade surfinstruktorerna in pengar och kom snart tillbaka med ol och vin, sa att alla var passligt forfriskade da vi kom fram klockan elva. Val framme fortsatte festen, klockan 3 blev jag lockad in i poolen och jag lade mig kanske 4 eller i varsta fall annu senare. Nasta dag vackning 7.30, pannkakor i magen och sen in i minibussen och i vag mot stranden.

Surfbradet var alldeles enormt. Jag hade tankt att man skulle kunna ga omkring med det under armen och se cool och varldsvan ut, men istallet fick vi nyborjarbraden som var ungefar dubbelt storre an vi sjalva och som man maste dra efter sig for att de var sa tunga. Jag hade inte insett hur fysiskt kravande det egentligen ar att surfa. Tankte att det nog maste vara svart att sta pa bradet, men hade ingen aning hur tungt det skulle vara att ta sig ut genom vattnet med sitt brade. Vargorna skoljde over en med 10 sekunders mellanrum, nar man antligen skulle lagga sig pa bradet blev man bortskoljd igen. Jag ville bara trycka pa paus.

Pa lordag kvall fortsatte festandet. Kannor med sangria och ol bars in pa borden och efter en tung dag i vattnet och bara nagra smorgasar till lunch kravdes det inte mycket innan man kande sig lite trott i huvudet. Pa sondag lyckades jag dessutom fa solsting och fick vila i skuggan en timme for jag hade sa ont i huvudet. Inte mycket surfat da.

Kort sagt var surf camp ett perfekt partystalle: folk som dansar pa bordet, hoppar i poolen med kladerna pa, drinking games, galna surfinstruktorer, kannor med ol pa lopande band. Men jag vet inte hur smart det ar att kombinera det med att surfa. Atminstone inte da man ar nyborjare som jag. Jag skulle definitivt vilja prova att surfa igen, en dag da jag inte har krabbis och ar trott.

Share with 7 korean girls

2009-03-12T12:24:00.000+11:00

Jag ar frustrerad. Att hitta en nagolunda ok lagenhet i Sydney verkar hopplost. Jag har sett 10 lagenheter. Standarden ar mycket lag. Skitiga golv och vaggar, smala sangar, dorrar som inte gar att stanga och 13 kineser i rummet bredvid. Ei kavele. Och jag har inte ens speciellt hoga krav. Jag vill bara ha ett moblerat rum, nagolunda nara universitetet som ar nagolunda rent, dar jag kan koppla av och studera da och da. Ar det for mycket begart?

Ett av rummen jag sag var ett fore detta kontor. Snuskigt som bara den, och pa en vagg hangde en white board som ingen tydligen orkat ta ner. "Bra for att vara Sydney", sa killen som formedlade. Jag skrattade honom rakt upp i ansiktet. Jag har sett hur mina kompisar bor och det ar betydligt battre an ett gammalt kontor for 200$ i veckan. En annan dag sag jag en lagenhet i Surrey Hills. For att komma in i lagenheten maste man ga genom en japansk restaurang, ut pa en bakgard och upp for en trappa. Sjalva rummrt var sen helt okej, men allt verkade pa nat satt mycket konstigt. Agaren sa att jag inte kunde ha nattgaster, i sa fall skulle jag fa punga ut 30$ extra per natt, och 50$ om jag inte informerat honom pa forhand. Jag sa nej tack.

For att hitta ett stalle att bo pa borde jag koncentrera mig helhjartat pa det i nagra dagar. Men det kan jag inte just nu. Jag har forelasningar och en rapport som ska lamnas in innan jag aker pa surf camp i morgon. Surf camp borde jag kanske inte ha akt pa, men den ar redan betalad sedan lange, och jag vill verkligen testa att surfa. Pa tisdag kommer Jano hit och pa torsdag bar det av till Melbourne. Plus att jag har forelasningar tisdag till torsdag. Ska banka mig vid en dator pa mandag och ringa alla vettiga annonser jag hittar. Vill ha ett hem nu!

Kackerlacka!

2009-03-10T14:13:00.000+11:00

I gar satt jag pa toaletten i allskons ro da jag plotsligt sag nagot springa over badrumsgolvet. Jag drog reflexmassigt upp fotterna och sag att det var en enorm kackerlacka som valt att stanna bara en halvmeter fran mig. Jag stampade i golvet och den rorde sig nagra centimeter. Jag stampade igen, tills den gatt ut ur mitt toabas. Nar jag kom ut hade kackerlackan placerat sig precis under lavoaren. Till slut slappte jag ur mig ett litet skrik och den forsvann. Jag trodde inte att jag var radd for kackerlackor, men den var javligt stor och obehaglig. Nu vill jag faktiskt bort fran hostellet!

Och sedan lite om kaffe. Har pa UTS ar kaffet jattebilligt. Man far en latte for 3 dollar, dvs 1,50 euro. Ocksa pa Starbucks ar det billigt. Problemet ar bara att man inte kan bestalla vanligt kaffe! Jag har ett par ganger forsokt med att saga "a coffee please" eller "an ice coffee, please", men da undrar forsaljaren bara vilken sort man vill ha. Det finns inget "vanligt" kaffe. Det narmaste man kommer ar val Americano (sa Toni iallafall :) ), men det har ju ingen mjolk i sig. Nu har jag druckit coke zero istallet, men det ar inte samma sak som kaffe. Cola pa morgonen till exempel ar ju bara ackligt.

Jag har svart att somna. Vet inte varfor. Flickorna pa mitt hostell ar jattetrevliga och for inga oljud, och hostellet ar i allmanhet mycket tyst efter 23 pa kvallen. Jag ar val bara sa uppspelt att jag inte kan somna. Hur som helst sa ar det ganska irriterande att ligga och vanda och vrida sig i flera timmar. Och vill jag tanda lampan och lasa for att trotta ut mig maste jag ga ut i korridoren for att inte stora nan. Har nan tips pa hur man lyckas somna snabbare?!

Tillbaka till vardagen

2009-03-09T12:44:00.000+11:00

Jag har haft ett hektiskt veckoslut och har inte orkat eller hunnit uppdatera. Ska ta en kort resume anda. Pa fredagen akte jag till Manly Beach med Michael och Adam som bada ar utbyteselever har. Manly Beach var helt underbart! Man tog en farja fran Operahuset och pa 30 minuter var man i en helt annat varld. Manly hade mjuk sand, turkost vatten och var storre an Coogee som jag tidigare var pa. Dessutom klarade jag av vagorna lite battre nu. Adam var en vagexpert och visade hur jag skulle dyka under dem utan att fa en kallsup eller bli av med nagon av mina bikinidelar.

Pa kvallen skulle vi till en gigantisk studiefest, White Party, men horde att det var trangt och dyrt sa vi skippade den iden. Gick istallet till en bar i Darling Harbour och hade en rolig kvall. Det hela slutade pa Hungry Jack's vid femtiden. Hungry Jack's ar samma som Burger King, vet inte varfor det heter nat annat har. Men Hungry Jack's passar kanske den australiska mentaliteten battre, vad vet jag.

Lordag var en typisk krabbisdag, man bara fnissade at allt. Kommunikationen har blir ganska svar da folk till raga pa allt ar lite dagen efter. Det ar lagom svart att forsta varandra annars ocksa, da alla har sina egna konstiga accenter och ordval. I lordags var hela dagen ett enda stort "what?".

Pa kvallen var det dags for Mardi Gras, en stor parad for sexuella minoriteter. Tyvarr hade vi inte riktigt insett hur stor paraden var och fick sta pa varandra for att se nanting alls. Men det var spannande! En massa farggranna manniskor overallt. Homosexuella poliser, scouter, dj:s, brandman. Dragqueens och en massa bar hud overallt. Fyrverkerier och minimala kalsonger och tajta kjolar. Man blev glad! Efterat var det skrap overallt och gatorna flodade med folk. Vi hade svart att hitta nagon vettig bar och tappade bort varandra hela tiden. Kvallen slutade vid Hungry Jack's igen.

I dag maste jag faktiskt forsoka gora nanting vettigt. Studera och leta efter en lagenhet. Det regnar for andra dagen i rad, men jag tycker det okej for annars skulle jag ha svart att halla mig borta fran stranden.

Flipflops och andra betraktelser

2009-03-05T12:36:00.000+11:00

Redan efter tva veckor har Australien forandrat mitt beteende. Det enda jag har pa fotterna ar skitiga flipflops. Mandag, tisdag, lordag. Till beachen, skolan, baren, stan. Flipflopflipflopflipflop. Bara for att jag kan. Egentligen ar det ju inte speciellt snyggt, eller bekvamt ens, men man kanner att man passar in da man sticker in fotterna i dom. For alla andra har det. Till jeans, shorts och klanningar. Vantar bara pa att fa se nan med kombinationen kostym och flipflops. Knappt, men man kanner att man tillhor flipflopganget liksom. Dessutom far man inte fotsvett i dem.

Jag har fatt nagra fraknar. Annars ar jag fortfarande som en pase mjol. Forhoppningsvis ar det strandvader i morgon.

Och fortsattningsvis har jag oerhort svart att hitta i enorma UTS. I gar maste jag be hjalp av en datastodskille for att hitta ut ur byggnaden. Forelasningarna daremot, tycker jag om. Speciellt i en kurs som heter "Tv and Popular Culture". Forelasaren ar oerhort proffsig och rolig, i dag handlade det om sapoperor och telenovelas. Sen fick vi se Kyli Minouge som ung och oskyldig i den australiska sapan "Neighbours" fran 80-talet.

Stort, men litet

2009-03-04T16:35:00.000+11:00

I Sydney bor det omkring 4 miljoner manniskor. Nastan lika manga som i hela Finland. Anda lyckas jag stota pa nagon jag kanner varje gang da jag ar pa vag till skolan eller in till stan. Och med tanke pa att jag kanner ungefar 20 manniskor sa ar edt ett ganska bra saldo. Trots att Sydney ar gigantiskt sa hittar jag har nufortiden. Eller jag hittar pa det lilla begransade omradet jag ror mig pa mest, Glebe Point Road, Broadway, George Street. Men atminstone vet jag at vilket hall jag ska ga da jga gar ut genom dorren fran UTS.

I gar fick jag antligen dricka ol. Har kostar en kanna 12 dollar, d.v.s ungefar 6 euro. Betydligt billigare an hemma i Finland. Sa dar genrellt satt ar det billigare har en hemma, men jag kommer anda att spendera betydligt mera pengar. Nasta veckoslut ska jag pa Surf Camp och veckoslutet efter det till Melbourne med Jano.

Kan meddela att jag inte langtar hem. Annu. Att vara borta hemifran ar lattare an jag trodde. Visst saknar jag er dar hemma da och da, men mycket mindre an jag pa forhand trodde att jag skulle gora. Det finns alltid nagot att gora har, jag har liksom inte tid att ha ledsamt. Efter natten pa sjukhus kanns allt annat som en kakbit. (Piece of cake.)

Konstigheter

2009-03-02T20:43:00.000+11:00

I dag sag jag en nunna som gick mot rott ljus. Det var allt jag ville saga just nu.

Papegojor! Och andra betraktelser

2009-03-01T19:27:00.000+11:00

I tva dagar har det varit riktigt fint vader har och jag borjar kanna mig mer och mer hemma i Sydney. Det ar latt att vara pa gott humor da solen skiner och papegojorna kvittrar. For det finns faktiskt papegojor har! Mitt i staden! Jag och en av mexikanerna, Yvette var pa vag bort fran Vicoria pool, dar vi hangt nagra timmar da jag tittade upp mot ett trad. Och vad ser jag dar om inte en papegoja, vit med gul liten tofs. Kan handa att det var en kakadua. Men jag blev i alla fall makta forvanad och sjukt glad over att bo i en stad dar det ocksa bor papegojor. Hur exotiskt ar inte det?!

Sydney luktar. Och doftar. En massa olika dofter och stanker hela tiden. Vad doftar Helsingfors? Jag kan inte komma i hag att det skulle lukta nagot alls. Men kanske det beror pa vadret, saker kanske luktar och doftar mera da det ar varmt?! Toaletterna luktar ofta illa har, gatorna ofta gott. Det ar en mangd olika blommor som blommar just nu och varje kvall kan man kanna doften av jasmin, rosor och andra vaxter jag inte vet namnet pa. Det doftar frityr och thaimat. Och det doftar solkram och luktar svett.

Man ska prata med folk man inte kanner. For det ar nastan alltid lattare an man tror. I gar pratade jag med en jattetrevlig kille har pa hostellet. Tyvarr akte han hem i dag. Det ar latt att prata med folk har for manga ar ocksa pa resa eller fran andra lander an Australien. Ocksa australiensarna ar vanliga och hjalpsamma. De enda otrevliga manniskorna jag traffat pa hitills var fulla irlandare. Och skulle jag ha varit i Finland skulle jag sakert ha tyckt att dom var trevliga ocksa.

The Beach

2009-03-01T11:33:00.000+11:00

Maste bara meddela at alla att jag faktiskt varit pa stranden nu.
I gar var det sol sa vi tog en trip till Coogee beach, kanske 40 minuter utanfor centrum. Det var helt underbart! Vit sand, turkost vatten och enorma vagar! Jag var som ett litet barn pa julafton och satt i bussen och fragade "ar vi framme snart?" varannan minut. Vagorna var gigantiska och om man hamnade i en av dem var det nastan omojligt att hallas pa benen. Bade mina bikinibyxor och min top holl pa att lossna varje gang en vag skoljde over mig. Men jag var glad anda!

Turist

2009-02-26T21:59:00.000+11:00

I dag hade jag forelasningar bara till 14.30 sa jag bestamde mig for att forsoka lara kanna Sydney lite battre. Jag satte mig pa en buss mot skyskraporna och steg av pa endhallplatsen. Tittade pa nagra batar och doftade pa havet tills jag trottnade. Sen hoppade jag pa en rod turistbuss dar jag tillbringade 90 minuter. Fick se bade Sydney Harbor Bridge, Operahuset och Sydneys aldsta hus (fast det sag jag bara taket pa). Sen hoppade jag av vid Queen Victoria Shoppning Center, en valdigt vacker byggnad, och kopte en top eftersom jag vid det har laget svettats ner nastan alla mina gamla. Efter det blev det lunch/middag/drinkar med nagra andra utbyteselever.

Borjar antligen kanna att jag borjar forsta mig pa den har staden. Forst i dag forstod jag hur stor den verkligen ar, nu kan jag borjar forsoka hitta har ocksa. Den ar fortfarande enorm och risken att jag tappar bort mig ar standigt overhangande, men nu har jag atminstone en vag aning om vad som finns i staden och hur man kan tankas hitta dit. Och bara man hittar till Broadway/George Street kommer man dit man vill till slut.

Hittills verkar Sydney som en verkligt intressant stad, en blanding mellan gammal och nytt. Byggnader ritade och byggda av fangar som kommit till Sydney med de forsta skeppen fran England, blandat med nya, spegelblanka skyskrapor. Mest tycker jag om de sma farggranna husen som paminner om nanting fran Vilda Vastern. Sana finns till exempel i Glebe dar jag bor nu.

Att titta pa manniskor har ar helt annat an i Helsingfors. Jag kunde satta mig ner pa en bank och sitta kvar dar i timmar och bara observera. Har finns alla sorters manniskor. Upptagna gubbar i likadana kostymer, sota asiatiska flickor med rosetter i haret, trendnissar med Ray Bans och psykedeliska tights, hiphoppare, surfare, immigranter, backpackers, kvinnor som springer forbi i sylvassa klackar och snabba steg. Allt. Har finns sushi, kebab, pizza, thaimat, pasta, ribs, Seveneleven i varje horn. Pubbar och klubbar och gym och frisorsalonger. Allt oppet hela tiden. Du kan fa vad du vill nar du vill. Det ar det som ar skillnaden mellan Helsingfors och Sydney och just det jag tycker om har.

Just det, jag ar ju har for att STUDERA

2009-02-25T21:40:00.000+11:00

Under allt yrande med tonsiller, lagenheter, ny stad och annat omtumlande hade jag nastan glomt bort vad jag egentligen ar har for att gora: studera. I gar och i dag har jag haft mina forsta forelasningar pa UTS, och jag maste erkanna att det var mera kravande an jag trodde att det skulle vara. For det forsta ar UTS enormt. En massa byggnader i en enda villervalla, varav huvudbyggnaden har 28 vaningar! Sa nar man soker efter sitt klassrum maste man forst kolla byggnad, sen vaning och till slut nummer pa rummet. Jag har gatt omkring med karta for att hitta. Det ar lite annat an Soc&Kom med sina tre vaningar + kallare.

Innan jag borjade pa Universitetet i Helsingfors hade jag en konstig idealbild av hur det skulle vara att studera. Tror jag tittat lite val mycket pa Felicity pa sondagseftermiddagar och trodde studielivet skulle vara oerhort spannande. Jag tankte mig gigantiska byggnader, inspirerande forelasningar, exentriska och fiffiga manniskor och en massa snygga killar med bocker under armen. Sen hamnade jag pa Soc&Kom. Inte direkt som jag tankt mig. Valdigt roligt, men inte det minsta som jag tankt mig. UTS ar mer som jag trodde att studielivet skulle vara.

I dag var jag pa forelasning i "Advertising principles and practice". Helt annorlunda an forelasningarna hemma. En massa folk i en forelasningssal, valdrig proffsigt kandes det. Ar lite oroad for hur den kursen ska ga, jag vet ju ingenting om reklam!

Att bo pa hostell

2009-02-24T13:39:00.000+11:00

Nu har jag bott pa hostell i sanrt en vecka (fortom natten jag bodde pa sjukhus da) och jag ar oerhort trott pa det. Kan nastan saga att jag hatar det! Man trangs i ett litet rum tillsammans med 3 eller 5 andra manniskor som snarkar, svettas och breder ut sina grejer over hela rummet. Luftkonditioneringen ar dalig och man har konstant hett, men eftersom man inte kanner de andra ids man inte springa omkring eller sova utan klader. Det jag vantar mest pa just nu, till och med mera an pa att komma till stranden, ar att fa packa upp min rinkka. Vill bara kunna hitta saker latt och kunna valja vad jag vill ha pa mig, inte bara dra fram nanting svettigt fran ena sidan av rinkkan.

Tyvarr ar det inte det lattaste att hitta nanstans att bo har. Folk flyttar in och ut valdigt ofta och konkurrensen ar hard. I gar tittade jag pa en lagenhet i Chippendale. Eller "lagenhet". Stallet hade tidigar varit ett kontor och pa en vagg hangde en vit tavla, ni vet sandar som forelasare skriver pa. Rummet var helt hemskt! Sjaskigt som bara den. En smutisg sang, ett vitt skrivbord, usel belysning. Killen som visade rummet for mig forsokte pasta att det var bra for att vara i Sydney. Jag tackade nej.

Annat som hant ar att jag tagit bussen och fel hall, vilket alla andra tyckte att var jatteroligt, och i gar var vi pa jazzklubb. Det var varldens mest undergroundiga klubb. Man gick in genom en portgang fullkluddad med graffiti, det sag mest ut som nat stalle man dumpar skrap pa. Sen akte man upp en massa vaningar i en pytteliten hiss, gick ut pa en slags balkong som ledde in till ett rum som var klubben. Det var bara ett rum med tragolv och en massa kuddar pa golvet. Dar satt man sedan pa golvet och lyssnade pa ett band som spelade lite salsainspirerad jazz och drack ur i sina papperskladda flaskor. Ganska speciellt, men roligt.

Att folk hade med sig egen ol till gardagens klubb var inte speciellt konstigt eftersom den var valdigt liten och exklusiv. Det som ar mera konstigt ar att det samma galler pa manga restauranger har i stan. De har inte lov att salja sprit sa kunderna far hamta med sitt egna vin som man sen serverar till pastan. Helt knappt! Pa tal om vin sa ar jag tvungen att vara alkoholfri i en hel vecka efter operationenen. Ater samma javla antibiotika som jag at i december, Flagyl, vilken man aspelut inte far dricka med. Var sa sugen pa en ol i gar kvall, men det var bara att halla emot. Lite trakigt med tanke pa veckoslutets kommande festligheter. Inte sa roligt att vara ny i ganget och masta sitta dar med en coca cola.

Australian ER

2009-02-22T23:12:00.000+11:00

Sa nu har jag fatt uppleva australiensiska sjukhus ocksa. Allt ska man nu behova se. Da jag satt pa internetcafet i gar borjade det hogra tonsillsaret bloda annu en gang. Mycket. Jag sprang i vag till halsostationen igen, men dom hade stangt for bara en liten stund sen. Da var det bara att hoppa in i en taxi och ta sig till narmaste sjukhus, Royal Prince Andrew's. Sjukhuset kandes lite som tagen ur nan sjukhusserie, en massa blakladda lakare sprang omkring overallt. Medan jag lag i en av sjukhussangarna hann jag redan komma pa olika intriger mellan personalen. Tyckte mig se en liten flirt mellan en sot sjukskoterska och en valdigt trevlig och ganska snygg doktor som hette Simon och skotte om mig. Insag snart att jag anda inte var med i en sjukhusserie, for om jag varit med i House hade allt blodande sakert ha berott pa hormoner eller nagot annat osannolikt och skulle jag ha varit med i ER skulle jag val ha traffat nagon sot pojke i sangen bredvid mig. Det hande alltsa inte.

Det som i stallet hande var att jag till slut efter manga timmar blev intagern pa avdelningen efter att en av lakarna petat i min hals och stoppat blodande. Efter nagon timme borjade det anda bloda igen. Till slut var jag sa svag att jag fick ha i dropp och dessutom fa blodtransfusion. Jag sovdes ner och sen gjorde dom en kort operation pa kanske 15 minuter for att fa slut pa blodandet en gang for alla. I dag har jag bara sovit och atit jello. (Vad det heter pa svenska vet jag inte, men det ar inte sa dar valdigt gott.)

Pa sjukhuset forsokte jag naturligtvis vara stark, men till slut gick det inte langre. Grat nar jag pratade med mamma, grat nar det blodde, grat till och med framfor personalen. Till all lycka var alla helt underbara. Lakarna kallade mig "porkchop", "sweetie" och "honey" och min"egen" sjukskoterska holl mig i handen da allt blev for jobbigt. Vet inte hur jag skulle ha klarat mig annars. Har annu storre respekt for folk i den branchen nu da jag varit pa sjukhus i ett frammande land alldeles ensam.

Var oroad over vad jag skulle gora med mina saker och mitt hostel som jag maste checka ut fran i dag morse. Blev sa glad da Erika, en av utbyteseleverna erbjod sin hjalp. Plotsligt dok hon och Jeppe fran Danmark upp pa sjukhuset for att fraga om jag behovde nat. Sen akte dom i vag till mitt gamla hostell, packade i hop alla mina utspridda grejer och forde dem till Erika. Snart ar hon pa vag hit till mitt nya hostel. Kan inte fatta att manniskor jag bara traffat en gang tidigare ar sa hjalpsamma. Ar sa glad att dom hjalpt mig, vet inte vad jag skulle ha gjort annars.

Nu tror jag att jag snart kan ga och lagga mig snart, men vi hors senare.

Just my luck

2009-02-21T17:20:00.000+11:00

Min otur fortsatter tyvarr.
Jag fick inte rummet jag var och tittade pa, nagon annan hade redan fatt det. Omradet var underbart och jag hoppas att jag hittar nat liknande snart. Men jag far nog bo pa hostel annu en tid. Dessutom borjade mitt ena operationssar bloda igen. Jag blev hysterisk och sprang ut och kopte isglass. Senare borjade det bloda en andra gang sa jag fick lov att ga och visa upp det pa en halsostation. Jag fick antibiotika, tydligen hade jag ocksa lite stegring. Lakaren sa att allt borde vara ok, men att jag ska komma tillbaka om det fortsatter bloda. Det blodde igen for en stund sen, men jag hoppas att det blir battre snart. I kvall ska jag lagga mig i tid, lasa en tidning jag kopt och bara forsoka bli frisk. Ar sa satans trott pa att vara sjuk hela tiden! Vill bara vara frisk och inte behova oroa mig.

Drinking Games och andra betraktelser

2009-02-21T12:34:00.000+11:00

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om min första dag i Sydney, trots att jag sov en stor del av dagen. Men det orkar jag inte, och har inte heller tid med det, ska istället skiva ner några små betraktelser om Australien och Sydney så här långt.

1. Fåglarna kvittrar annorlunda i Australien än i Finland. Låter mer exotiska, lite som papegojor. Men de enda fåglarna jag sett så här långt är duvor.

2. Då man köper alkohol får man den i en brun papperspåse. Sen ser man ut som en alkoholist när man går omkring med den. I går hade jag en rosa skumppaflaska i en papperspåse. Kändes dumt.

3. Man får köra hem maten i shoppingkärra!! Sen kommer det en bil och plockar upp dem på gatan under natten! Helt galet! Har själv inte sett fenomenet ännu, men jag ska testa det såsmåningom. Bättre än att bära hem tunga kassar.

4. Precis som alla mina vänner som varit på utbyte berättat, så älskar utbyteselever drinking games. Det märkte jag redan i går, under min första fest här. Jag förstå mig inte riktigt på det ännu.

Sen måste jag ännu berätta att jag fortfarande bor på hostel, och att det är asigt. Men i dag ska jag gå och kika på ett rum riktigt nära universitetet. Får hoppas att jag har tur! Och sen vill jag ännu berätta att jag i går var på fest i en lägenhet på 35:e våningen i en lyxig skyskrapa. Balkongen var ungefär tre gånger större än min lägenhet hemma i Helsingfors. Ganska najs!

Nu måste jag hoppa i duschen och åka i väg till lägenhetsvisningen!

Kaos

2009-02-20T12:17:00.000+11:00

Nuär jag framme i Sydney. Det bästa sättet jag kan beskriva allt är det här ordet: kaos. Sydney verkar enormt, och till råga på allt befinner jag mig i helt fel enda av stan, King's Cross, stadens Rad Light District, långt från UTS. Just nu försöker jag hitta ett rum närmare skolan där jag kunde bo. Har ännu inte sett nånting av staden och är rädd att jag tappar bort mig om jag går ut genom hostellets dörr. Och här är varmt, hur varmt vet jag inte, men varmt.

Resan gick bra, men den var tyngre än jag väntat mig. Resan från London till Hong Kong på 12h tycktes aldrig ta slut, speciellt tungt var det eftersom jag inte kunde sova. Framme i Hong Kong hade jag tid att borsta tänderna och ta en kaffe, sen var det redan dags att ta sig till gaten. Sen var det ännu nästan 9 h till Sydney. Sov kanske 9 h förra natten, men märker nu att jag ändå är sömnig som en koala och funderar på att gå och lägga mig igen fastän det är mitt på dagen. Senare i kväll ska jag nämligen på fest med andra utbyteselever och i det här tillståndet skulle jag inte klara det.

Tror på riktigt att jag lämnar lägenhetsletandet för en stund nu och tar ett powernap fast det är mitt på dagen. Beachen får lov att vänta medan jetlaggen tar ut sin rätt.

"Om vi nu äntligen sku få i väg dig"

2009-02-17T01:41:00.000+11:00

Jag säger hejdå åt alla ännu en gång och hoppas att det faktiskt blir den sista innan jag sätter mig på flyget. Städar min lägenhet. Testpackar rinkan. Märkte att den är betydligt rymligare än jag trodde, bra fixat av pappa som valt ut den åt mig. Ska försöka packa den på riktigt ännu i dag. Innan det blir det avskedssushi igen, med några ljuvliga vänner.

I morgon blir det enda springande till ljuvliga Kela och andra mysiga ställen. Jag ligger efter i tidtabellen på grund av mina blödande operationssår. I fredags fick jag åka i väg till sjukhuset i pyamasbyxor och trassligt hår med blod rinnande från munnen som om man öppnat en kran. Så var det bara att äta soppa igen i fyra dagar, kall soppa dessutom. Men nu hoppas jag på bättre tider.

Det är inte bara jag som väntar på att komma i väg, jag tror att största delen av min bekantskapskrets också bara väntar på att jag ska sätta mig på flygplanet så att de kan pusta ut. Inte för att dom skulle vilja bli av med mig, men för att jag inte tror att någon längre orkar med mera drama från mitt håll. Allra minst jag. Eller som min mamma sa:

- "Om vi nu ÄNTLIGEN sku få i väg dig".

Kom i bikinishape!

2009-02-09T03:21:00.000+11:00

Så här kommer du i trim inför sommarsäsongen 2009:

1. Boka en flygbiljett till Sydney.
2. Säg hejdå åt alla dina vänner.
3. Få ont i halsen och gå till läkaren.
4. Bli akut tonsillopererad.
5. Boka ny flygbiljett.
6. Ha ont i halsen och ät inte fast föda.

Ingenting gick som jag planerat. Istället för att vara på Bondi Beach som jag borde sitter jag hos min familj i det slaskiga och gråa Esbo. Just nu känns det som om livet suger ganska hårt, men det är bara att hålla ut nio dagar, sen ska det faktiskt bära av.

Nu börjar det kännas

2009-01-30T19:57:00.000+11:00

I dag sa jag hejdå åt Kugge. Vi åt frukost på Tin Tin Tango och pratade om våra kommande äventyr. Allt kändes precis som vanligt tills vi skulle säga hejdå. Den här gången var det inte det samma gamla "Vi ses i morgon" eller "Vi hörs!" eller "Ses senast på måndag", nu var det "Nåh, vi ses om ett halvår"..
Känns absurt att det faktiskt är så länge tills vi ses nästa gång, jag kan inte ens tänka mig vad vi båda hunnit vara med om under den tiden.
Min resa till Australien har hela tiden verkat så långt borta, oberoende om det varit två månader eller två veckor tills avfärd, men nu när Kugge åker inser jag att det snart är min tur. Nu börjar det nog att kännas i magen.

För övrigt fick jag höra att Australien drabbats av en riktigt värmebölja. +46 grader i Adelaide, så här varmt har det inte varit på 70 år. Hur varmt det är i Sydney vet jag inte, men säkert tillräckligt varmt för mig. Det blir nog solskyddsfaktor 30 när jag kommer fram.

...

2009-01-26T22:16:00.000+11:00

Måndag. Jag är så trött att huvudet nästan faller av. På jobb. Radioman fungerar dåligt som vanligt. Jag är hungrig, men vågar inte gå på lunch innan jag jobbat lite till. Dragkedjan på min vinterjacka har gått sönder och det blåser rakt in på min mage. Jag har inte diskat på hela veckoslutet och min lägenhet är ett enda kaos. Det snöar ute och gatorna är fyllda med slask. Mina sneakers blir våta och jag ser ut som en dränkt katt i håret.
Just nu känns det ganska bra att veta att jag ska åka till Australien om lite på en vecka.

Australien är stort

2009-01-20T01:49:00.000+11:00

Kartor är missvisande. Jag och Jano tittade på en karta av Australiens östkust och planerade små resor vi skulle göra tillsammans:
- Nåh det tar ju ungefär tre timmar till Brisbane och samma till Melbourne. Så vi borde hinna till båda.
-Perfekt!
Eller så inte. Efter ett snack med Sophie, australisk utbyteselev, insåg jag att vi underestimerat Australien. Det tar inte ungefär tre timmar att åka till Melbourne från Sydney, det tar ungefär tolv timmar.

Har förberett mig för Australien genom att lyssna på lite australiensisk musik. Jag är ingen stor hip hop-fan (förutom då det gäller the Streets), men det här bandet är lite skoj, mest för att dom har en så galen accent. Dessutom fick jag beröm av Lauren, som också är aussieutbyteselev för att jag överhuvudtaget kände till TZU.

http://www.youtube.com/watch?v=aP48CW1OU5c&feature=related

Resehormoner

2009-01-13T07:53:00.001+11:00

Ni vet den där känslan då man vet att man borde vara lycklig och tacksam och glad, men man mest känner sig borttappad. Så kände jag mig hela veckoslutet. Ju närmare resan är, desto mer förvirrad känner jag mig. Vissa dagar går jag på höga varv och bara skrattar och ler för att jag ser fram emot våren så mycket. Andra dagar känns allt bara jobbigt. Massor kvar att göra, sömnbrist och en alldeles för liten rinka. Jag oroar mig för hur jag ska klara att vara i från alla mina käraste människor under en så lång tid. Min mamma sa att hon ännu inte velat tänka på att jag snart ska åka. Inte jag heller vissa dagar.

Nu låter det som om jag inte alls skulle vilja åka, men det stämmer inte. Jag ser väldigt, väldigt mycket fram emot att åka, men ibland är det svårt att hålla alla sina känslor i styr. Dom hoppar hit och dit, resehormoner kanske det är som intagit min kropp.

I dag har jag, trots massiv sömnbrist bara sett fram emot min resa. Pratade med två väldigt söta och trevliga australiensiska utbyteselever som övertygade mig om att jag verkligen gjort rätt val. Jag fick också lära mig att alla australiensare inte surfar, eller heter Bruce, och att de faktiskt inte säger "Oh Crikey", som de gör i filmen Australia. Däremot super de ungefär lika mycket som vi gör i Finland.

Som en julkalender

2009-01-11T03:36:00.000+11:00

24 dagar, precis lika många som i en julkalender, är det tills jag åker.
Om jag lyckats räkna rätt alltså.

Den femte smäller det

2009-01-08T06:50:00.000+11:00

Nu är jag ännu ett steg närmare min resa. Den femte februari, alltså om mindre än en månad lyfter mitt plan mot Sydney. Det blir en väldigt lång resa. Klockan 8 på morgonen hoppar jag på det första planet och klockan 21 den sjätte dimper jag ner i Sydney. Ska byta plan i både London och Hong Kong. Bytena kommer att bli spännande, jag har förstått att Heathrow är det jobbigaste flygfältet i hela världen och jag har bara två timmar på mig innan mitt nästa flyg lyfter. Men jag får bara fråga mig fram så går det nog bra.

Inser att jag ännu har en hel del att göra innan min resa och det ger mig lite panik. Ligger vaken på natten och går igenom allt jag måste fixa, förstår inte varför hjärnan inte är kapabel att gå igenom saker då jag inte ska sova..

Provisorisk blogg

2009-01-03T22:37:00.001+11:00

Så här ser den då ut. Min blogg. Det här är nog en prototyp, en slags provisorisk modell, men jag kunde bara inte hålla mig. Ska försöka övertala min syster att ta en lite vettigare bild av mig. En bild där jag inte sitter i ett tält med svettig mössa och tre dagar gammal maskara.

Men jag ska alltså åka till Sydney. Och för att mina kära vänner ska kunna hålla koll på mig också då jag befinner mig på andra sidan jorden ska jag försöka komma i håg att berätta om mitt liv i den här bloggen.